Manifest

Anders Berensson was invited to write a modern manifesto among fifteen other Swedish Architects by SPARK, a Malmö based exhibition space and collaborative platform for architecture. You can read our contribution to the book, some thoughts about Manifestos bellow in Swedish:

Manifest

Del 1: Funderingar

Manifest; min första tanke: ett gammalt förlegat ord förknippat med predikande dårar som prompt måste få alla andra att göra som just dom. Jag tror att mitt problem med ett mer övergripande arkitekturmanifest är att man gör anspråk på att man förstått vad det handlar om. Att man förenklar något komplext som man sedan strikt ska förhålla sig till. Det stryper det jag älskar med yrket; att i dialog med andra lära sig nya saker. Att strikt följa något riskerar att göra en enkelspårig och på sikt konservativ i stället för nyfiken och lyhörd. Utan tvivel är man inte klok.

Manifest; vid närmare eftertanke: kanske ett saknat ord i dagens arkitekturdebatt. Nu när arkitektur behövs som mest syns den kanske som minst. Kanske dags att påstå något? Om byggnader och byggande kopplas till en tredjedel av världens koldioxidutsläpp, behövs kanske en kompassriktning bort från stildiskussioner riktad mot frågor om arkitekturens kraft att lösa ett av vår tids stora problem? En diskussion om att programmera, fördela och producera våra gemensamma rum på ett mer rättvist och ekologiskt hållbart vis.

“The philosophy of the office is to gain energy for each project from the unique conditions that each client and task provide. The office does not have a fixed design idea, except that we only do great projects for great people that we, the client and the society can be proud of. We work with all kinds of clients, big or small. We like variety! Our reputation is not based on repeating ourselves but by inventing new great architecture everywhere for everyone.”

Det ganska naiva och peppiga citatet ovan är från min hemsida och har funnits där sedan dagen jag startade Anders Berensson Architects – men gäller fortfarande. Att försöka förstå vad som är unika möjligheter, experiment och frågor att ställa i varje unikt projekt har alltid varit min väg fram genom en designprocess. Om arkitektur är en snårdjungel vrider och vänder jag helst på en gren i taget; smakar, känner, funderar och försöker skapa en jäkla arkitekturfest just där och då. Många av tidiga kollegors manifest tycks ha haft en förkärlek för eldkastare och plantering av en monokultur – vem vet; kanske befann de sig i en värre djungel?

Jag gillar ju mycket av det samhälle vi lever i. Jag tror inte på en revolution utan snarare på en återtro på demokrati och ett rättvist samhälle där en stark folkrörelse kan skapa förändring.  Jag tror inte heller att dagens samhällsproblem kan lösas på individnivå. Ändringar måste ske politiskt och vi måste experimentera och testa olika typer av lösningar för att lösa framtida kriser.

Jag tror vår uppgift som arkitekter är att våga experimentera i för samhället relevanta frågor och göra många vackra misstag på vägen till lyckade experiment. Vi behöver omdefiniera vår roll som arkitekter hela tiden och förstå att det är vår uppgift att utforska, vara jobbiga, naiva, positiva, nyfikna, ställa frågor och skapa svar genom magnifika modiga arkitekturprojekt. Vi måste våga för att sedan visa våra beslutsfattare våra mest lyckade försök.

Vi som kontor testar hela tiden, så mycket vi orkar och har råd med. Vi gör det inte genom ett manifest. Vi gör det genom att istället skriva ett nytt manifest för varje projekt. Vi skriver nya hela tiden på den plats vi befinner oss just då. Inte primärt för att frälsa vår omvärld utan för att vi vet att det är ett verktyg som kan ge oss själva nya frågor, idéer och överraska oss i vår designprocess och vårt sätt att se på världen. Mitt eget driv ligger i att bli överraskad och att hitta processer som överraskar mig själv och därigenom andra. Att dessa processer i sin tur förhoppningsvis leder till någon slags fantastisk arkitektur för oss, våra kunder och samhället i stort är så klart målet.  Mitt manifest just nu blir att fortsatt vara en outtröttlig manifestskrivare som skriver nya manifest om arkitektur och vår omvärld även när det som minst efterfrågas.